Ljusdal 080417 Unitis och FUB/Ljusdals reseberättelse – Cochabamba 2008 24:e Mars, annandag påsk och 6 personer står och huttrar vid stationen i Ljusdal – temperaturen ute mötte oss med minus 21 grader – och dom här 6 personerna, det vill säga VI – väntar på att bussen skall komma för att ta oss till Hudiksvall. Därifrån till Arlanda, Paris, Buenos Aries, Santa Crus och slutmålet Cochabamba, Bolivia! Efter en fläckvis sömnlös resa, når vi Cochabamba flygplats vid 20.00-tiden på tidagskvällen – som välkomnande finns delar av Aspachidems (vår partner) styrelse och tolken Emma. Vi stuvar in oss och bagaget i bilar och styr mot Casa sueca, där Bosse Blideman och Eva Laurelii från RSMH/Roslagen, samt Theresa, Paula och Alba tar emot med vidöppna armar. Det känns en aning som att komma hem, vi hade vart här för 1 år sedan – och redan då förälskat oss i landet och folket. Lite te och macka (nåja en öl också) och småprat med Bosse och Eva kändes gott – men något annat som också kändes var hur infernaliskt trötta vi var! Onsdagen ägnades åt en längre sovmorgon först och främst, följt av planering tillsammans med RSMH om det kommande seminariet till helgen – en helg om hur kooperativa lösningar kan vara ett sätt att fasa ut projekt i bland annat Peru och Chile. Vi fick också lite tid att förbereda våra möten med Aspachidem, fjolårets projektering hade ju resulterat i en del frågor och funderingar; Aspachidems koppling till RIC, hur fungerar demokratin i Aspachidem, hur tänker Aspachidem lösa frågor kring bokföring och revision och vilken förankring har Aspachidems styrelse i medlemskadern. Vi hade också en fråga kring den tidigare styrelseledamoten Richard, konflikten som vart kring honom och hans plötsliga utträde ur Aspachidem; en fråga som vår tolk Emma bad oss vänta med. Torsdag morgon åkte vi till RIC:s kontor för att där möta Aspachidem. Det blev ett kärt återseende med många hälsningsfraser, presentationer och en tyst minut för Aspachidems styrelseledamot George – som avled en kort tid innan vår ankomst till Bolivia. Därefter valde Aspachidem att själva ta upp frågan om Richard, det lämnades många exempel på hur han agerat i styrelsearbetet och man påpekade också att han själv valt att lämna Aspachidem. Enligt uppgift var nu Richard fullt sysselsatt med att starta en egen organisation. Aspachidem har reagerat kraftigt emot hur Richard blev utvald att deltaga på Latinamerikakonferensen i Stockholm, och vi svarade att detta främst är en fråga emellan Aspachidem och SHIA. Vi hänvisade vidare till ett senare möte där Sebastian från SHIA skulle deltaga, när det mötet väl skedde – så valde Aspachidem att inte ta upp frågan överhuvudtaget. FUB/Ljusdal meddelade Aspachidem att vi anser att frågan kring Richard är besvarad. I nuläget är det inte möjligt att göra något ytterligare, men vi har den med oss vid våra framtida möten med Aspachidem – när vi ska diskutera utveckling av såväl demokrati som praktiskt styrelsearbete och konflikthantering. Det handlar också om hur en organisation tar hand om sina medlemmar. Därefter följde en lång diskussion om det tidigare projektförslaget som FUB/Ljusdal lämnat till Aspachidem, innan det stod klart att vi inte kunde enas om ett gemensamt projekt under 2007. Själva grundtanken, arbetet, aktiviteter och åtgärder – var vi överens om, och det är vi fortfarande. Men, otydliga svar (eller inga alls) i grundläggande frågor rörande tillexempel revision och huruvida Aspachidem hade som mål att i en framtid vara en fri och oberoende organisation, liksom oenighet kring vissa formuleringar, omvärldsanalysen med mera – gjorde att en projektansökan uteblev. Istället förlängdes projekteringen, vilket var bra, har det visat sig. Trots detta så återkom Aspachidem till detta ”gamla” projektförslag gång på gång. Efter ett antal tålamodsprövande försök att förklara att: ”Glöm det gamla förslaget, under 2008 skall vi göra ett gemensamt projektförslag, det som vi har vart överens om och är överens om – skall fortfarande ingå i projektet, liksom de uppgifter vi nu får under denna förlängda projektering (som vi saknat tidigare) tillsammans med en omvärldsanalys och andra viktiga uppgifter som det råder en enighet kring emellan våra organisationer”. Under detta långa och ibland lite ”uppskruvade” möte kunde vi konstatera att fler styrelseledamöter var aktiva under mötet i förhållande till fjolåret, huvudnickningar och andra gester förekom rikligt (till FUB:s fördel) från de som eventuellt inte yttrade sig i varje fråga. Ruth (sekreterare i Aspachidem och ordförande för RIC) - gav uttryck för ett mer negativt synsätt än de övriga, men det skulle också ändra sig under vår vistelse i Cochabamba. Väl hemma på Casa sueca, så väntade 2 kvinnor från Peru på oss. De har ett projekt tillsammans med FUB/Helsingborg – och projektet – att bygga upp en gruppbostad - närmar sig utfasning. Vännerna från Peru skall deltaga i seminariet i helgen, men de ville gärna ta del av Unitis erfarenheter och utbyta tankar. Fredag 28/3. Idag var vi inbjudna till ett stort möte som Aspachidem arrangerat, inbjudna var förutom vi; andra handikapporganisationer och en representant från hälsoministeriet. Ämnet för dagen var den planerade kartläggning som skall göras av alla funktionshindrade i Bolivia. Det gjordes en ”räkning” för några år sedan – men då ”räknade man inte de intellektuellt funktionshindrade. Upprinnelsen till det hela är att de synskadade i Bolivia (av hävd och tradition tycks det) sedan länge fått en ersättning från staten om motsvarande 3 000 Skr/år men denna ersättning har inte gått till andra typer av funktionshinder. Demonstrationer framförde krav under fjolåret på en ersättning för alla funktionshindrade. Därför denna planerade kartläggning, som säkerligen kommer att slå splittring mellan handikapporganisationerna – då det kommer att finnas graderingar både på funktionshinder och funktionshindret som bestämmer ersättningens storlek. Det var intressant att delta på detta möte – dels för att se ett brinnande engagemang för de funktionshindrade, dess familjer och deras levnadsvillkor – men också för att Aspachidem visade sig ha en god förankring och en röst som många lyssnade på. Det fanns människor bland åhörarna som gick rätt hårt åt representanten från hälsoministeriet, medan Aspachidems representanter förhöll sig sakliga och diskuterade på en respektfull nivå. Efter detta hann vi med att besöka Plaza de Colon för att käka lite och vila i parken. På kvällen visade vännerna från Peru, Chile och Lapaz bilder och film kring deras olika projekt – material som inte skulle få plats under seminariet i helgen. Lördag 29/3 Idag bar det iväg upp till bergen för att medverka i och kring seminariet om kooperativ som metod med tanke på de projekt i Latinamerika som är på väg att fasas ut. En mycket vacker plats där eucalyptusträden doftade, chicadorna spelade öronbedövande och solen sken (på en kvart var näsan lagom delikat jordgubbsröd). Vi träffade många trevliga människor som direkt kändes som vänner. Mårten och Ann-Louise gjorde en mycket bra presentation av Unitis, och vi fick lyssna till de andras presentationer. Vi käkade och fikade förstås, därefter följde grupparbeten kring frågan om ”kooperativa lösningar kan vara ett sätt att driva verksamheter vidare”. På kvällen återvände alla 40-50 deltagare till Casa sueca för en gemensam fest av det större slaget med dans och musikunderhållning, god mat och dricka till förstås. Söndag 30/3 Upp till bergen igen! Fortsättning på seminariet som helt ägnade sig åt en ”Opera” denna dag. Det gällde att vi tillsammans skulle komma fram till vad vi konkret kan göra för att se konkreta resultat kring frågan om kooperativa lösningar. Mycket bra diskussioner följde, också ett flertal beslut med ansvarsfördelning. Bland annat bildas ett internationellt nätverk med deltagare från Bolivia, Chile, Peru och Sverige. Representanter från Sverige i nätverket blir Grunden Göteborg och Unitis, Ljusdal. Seminariet avslutades med grillbuffé och kall öl/läsk i skuggan. Väl hemma på Casa sueca så blev det mycket samtal med vänner från Peru och Bolivia innan alla försvann hemåt. Måndagen 31/3 Förmiddagen innebar lite vila och en shoppingrunda på Plaza principal. Därefter var det mötesdags med Aspachidem igen, denna gång tillsammans med Sebastian från SHIA. Detta kom att bli ett möte där många saker föll på plats! Vi hade en del frågor/oklarheter som vi inte fått något entydigt svar på, och Sebastian redogjorde för hur SHIA ser på vissa viktiga frågor när det gäller tillexempel bankkonto, revision och bokföring. Det här mötet blev en klar framgång, och vi kände oss stärkta i våra projektplaner! Vi avslutade med att bjuda på knäckebröd, kaviar och svensk ost av varierande sort. Kaviaren blev väl ingen hit direkt – men osten och osthyvlarna, vi har en lång beställning på detta till nästa gång. Under dagen möts vi av beskedet att en tvådagars blockad planeras av transportarbetarna, varpå alla möten inställdes – det finns ingen möjlighet att ta sig till/från möten under sådana förhållanden. Tisdag ¼ Annonserad blockad, men avblåst. För sent att lägga in något möte, så det blev en dag med shopping och gemensamt prat. Onsdag 2/4 Regnväder! Vi skulle ha möte med Aspachidem senare under dagen, så vi jobbade med lite planering på förmiddagen. Efter lunch körde vi igång och Margareta redovisade FUB:s organisationsanalys – och resultatet av den jämfördes sedan med Aspachidems organisationsanalys som vi genomförde för ett år sedan. Aspachidem berättade att man gjort en till analys sedan dess, och att resultaten nu var mer tillfredsställande. Vi diskuterade vidare vad som skall ingå i ett kommande projekt, och vi är fortfarande överens i sak – när sedan allt ska sättas på pränt så får vi väl se hur mycket diskussioner det blir. Mötet avslutades med en sanslöst god pizza. När Aspachidem åkt hem till sitt, så tände vi eld i öppna spisen och bara trivdes! Torsdag ¾ Ledig dag, vilket var skönt. Vi kunde vila, sammanfatta och ta oss lite tid på stan. På kvällen var vi bjudna till en Bach-konsert i Partinos palats – en nästan sagolik byggnad, det kändes lite surrealistiskt att finna ett sådant palats mitt i Cochabamba. Efter konserten åkte vi till en pizzeria, och slog följe med 2 tjejer från decopso + 2 kompisar till dem. Dessa 4 tjejer sjunger i kör, och som för att demonstrera deras sångkunskaper, ljöd dom upp till sång – och vilken sång sen! Hela pizzerian njöt av deras underhållning. Vi var hemma vid 23-tiden, och väldigt nöjda över denna dag somnade vi. Fredag 4/4 De vanliga morgonbestyren, har man tur får man duscha i varmt vatten. Promenad eller joggingrunda i parken, köpa bröd, fixa frukost. Vi hann med en snabb vända till Plaza Principal för att göra de sista inköpen, sen hem och möta Aspachidem för att gemensamt planera medlemsmötet som skulle vara på Casa campestre under lördagen. Planeringen gick bra, efter det så följde vi Bosse och Eva från RSMH till en Kinarestaurang (Bosse och Eva skulle ju tillbaks till Sverige på lördagsmorgonen) – vi åt så det stod härliga till! Lördag 5/4 Vi åkte ut till Casa campestre tillsammans med Emma, vår tolk – redan tidigt på morgonen. Tidigare hade vi fått information att cirka 40-50 medlemmar skulle komma, och folket började droppa in ... fler och fler, till slut var det 100 deltagare. Många fattiga, indianer och många män, glädjande nog. Vi bockade och bugade, hälsade och uttryckte vår tacksamhet över att få besöka dem och landet. Medlemmarna gjorde likadant, och uttryckte sin tacksamhet över att vi kommit till dem. Först visades en film som Aspachidem gjort, en informationsfilm får man säga. Filmen speglade förhållandena utifrån ett medelklassperspektiv – en film som speglade dessa medlemmars vardag hade visat på än svårare förhållanden. Därefter följde en information från oss och Aspachidem om vårt tänkta projekt. Det var härligt att möta gensvaret när vi pratade om föräldrautbildning och syskonsituationen, om tankarna att så småningom bygga upp en daglig verksamhet och att Aspachidem borde ha någon form av mötesplats. Efter lunch delade vi upp gruppen i kvinnor och män, ett grepp som (skulle det visa sig) var framgångsrikt. Kvinnorna vågade diskutera alla känsliga och svåra frågor (funktionshindrad och sexualitet, för att ta ett exempel), männen pratade om sorg, skam och att samtidigt vara den starke i familjen – en ekvation som kan vara svår att få ihop. Men också om missförhållanden i familjen. Mötet avslutades gemensamt, och vi såg människor med gnista i blicken, glädje och förhoppningar. Det kändes stort, mycket stort – men också ansvarsfullt och respektingivande. Färden hem fylldes av samtal kring förnöjsamhet och glädje, inget annat. Söndag 6/4 Uppe tidigt, Aspachidem skulle komma och vi skulle gemensamt sammanfatta vistelsen och lägga upp riktlinjer för hur arbetet skall fortsätta fram till september, då kommer vi tillbaks! Mötet kändes ansvarsfullt och vi alla förstod hur viktigt det är att vi nu – med hjälp av Internet och Emma – håller en tät kontakt för att vi gemensamt skall kunna presentera en bra och genomtänkt projektansökan. Det arbetet påbörjas när vi är åter i Sverige. Aspachidem delade ut gåvor som vi tacksamt tog emot – sen följde folkdans och musik/sång. Malin och Margareta hade en svettig shottisuppvisning, Xavier (Aspachidems ordförande ville gärna prova på denna exotiska dans). Sen var det slut för denna gång! Några tårar fälldes, några ansvarsfulla ord sades och kramar delades ut. Färdriktningen var klar – mot ett projekt! Efteråt tog Emma med oss till ett ställe utanför Cochabamba, en oas där det bjöds på lunch a´la Tyskland! Här träffade vi också en svensk tjej, som numera bor i Cochabamba – vi kommer att träffa henne i september igen, en möjlig tolkkandidat. En sista kväll på Casa sueca! Lite vemodigt, men vi hade köpt presenter till Teresia (husmor) och hennes 2 döttrar, vi spenderade lite tid med dem innan vi började packa väskorna – i morgon skulle vi upp tidigt och påbörja vår hemresa! Måndag 7/4 05.50 kom tre taxi för att ta oss till flygplatsen – allt enligt planerna, och så skulle hela hemresan bli. Inga intermezzon, ingenting. Aningen trötta, lite skitiga men väldigt glada var vi när vi steg av tåget på tisdagen klockan 18.00 på perrongen vid Ljusdals station. Hemma! Den här projekteringsresan har gett oss klarhet kring viktiga frågor, en djupare insyn i hur de intellektuellt funktionshindrade och deras familjer lever sitt liv i Bolivia. Resan har också gett oss ökade kunskaper om situationen i stora delar av Latinamerika, vi har fått nya vänner – och vi har knutit nya kontakter med människor som vill veta mer om Unitis och FUB:s arbete. Sist men absolut inte minst – den här resan har gett oss en bra grund för att kunna utforma en bra projektansökan tillsammans med vår partner Aspachidem. Till sist; ett jättetack till Bosse och Eva, för att ni är dom ni är. Emma, det känns som om vi aldrig kan tacka dig nog, men tack, hjärtligt tack!! Mårten Andersson Ann-Louise Blom Margareta Andersson Bosse Hed Kicki Olsson och Malin Hedkvist (Mårtens assistenter) FUB/Ljusdal